”Ett utbytesår är inte ett år i ditt liv, utan ett liv i ett år”, är ett uttryck jag ofta fått höra inom AFS sammanhang. Lite klyschigt kanske man kan tycka att det låter, och det gjorde även jag när jag fick höra det för första gången. Visst, det är ett år som man spenderar i ett annat land, men hur annorlunda kan det egentligen vara från ett år hemma? Efter att ha spenderat nio månader här i Sydamerikas hjärta, Paraguay kan jag säga att det är en helt annan värld. Dessa månaderna har varit de mest händelserika i mitt liv hittills, utan tvekan, och att beskriva allt jag upplevt skulle troligtvis kräva en hel roman. En lite kortare förtäljelse ska jag dock försöka med här.
På grund av ett stort och långvarigt intresse för att se och resa till andra länder samt upptäcka
främmande kulturer bestämde jag mig för att spendera mitt andra sabbatsår utomlands. Efter en kort tids sökande valde jag Paraguay som min destination. Dels på grund av att det var ett land som tidigare var mig nästan helt okänt och därav spännande att lära känna. Samt lockade det att få en glimt av den latinamerikanska kulturen och att utveckla spanskan förstås.
Som en del av min vistelse och program arbetar jag som volontär för en organisation vars mål är att uppväcka intresset för vetenskap hos paraguyanska barn och unga. Inom mina arbetsuppgifter ingår administrativt organiserande, att assistera eller själv anordna workshops och lektioner samt att vara en person som de lokala volontärerna kan öva sin engelska på.
Tiden spenderas dock inte bara på jobbet. Mitt volontärarbete är bara en liten del av mitt tillhåll här. Utanför arbetstimmarna har jag tagit upp nya hobbies som salsakurs och väggklättring, samt tillbringas mycket tid med andra volontärer och studenter, både internationella och lokala. Även tillfångatar jag varje möjlighet jag får för att få vandra i den tropiska och helt fantastiska naturen som inlandet har att erbjuda. Allt detta fyller mina dagar tillsammans med den paraguayanska kulturen med dess dansrika fester till soluppgången, merienda och térere samt mycket sociala folk.
Med allt jag hittills berättat kanske det låter som att jag vill försköna min upplevelse här, vilket är långt från min avsikt. Tiden har inte varit fri från svårigheter och utmaningar och vissa perioder har varit svårare än andra. Att lämna sitt land med ens hem, familj vänner och rutiner för att resa till ett främmande hörn av världen är ingen dans på rosor… men jag skulle inte säga att det är så läskigt som det kanske låter. Paraguay har skickat mig utmaningar såsom språk- och kommunikationssvårigheter, kulturchocker och hemlängtan. Det har inte alltid varit lätt, men jag skulle absolut säga att det varit värt mödan. Här har jag fått växa som människa. Fått lära känna mig själv mer, hur man anpassar sig till okända situationer och ärligt talat hur man njuter av livet lite. Hade jag fått möta samma sorters lärdomar om jag hade stannat hemma och kört direkt till universitetet? Kanske, men jag har mina tvivel.
Inte heller kan jag glömma att nämna alla människor jag fått lära känna, alla de framtida sovplatser jag förskaffat mig runt om Europa och den paraguayanska familj jag blivit fulländad medlem i. Med endast en månad kvar i detta underbara land börjar det närma sig hemfärd, och även fast jag ser fram emot att börja nästa fas i livet och att få träffa mina nära och kära igen så kommer jag alltid hålla tiden här nära till hjärtat. Alldeles för mycket kommer jag titta tillbaka på minnena och sakna människorna, friheten och speciellt danserna som varit del av min verklighet de senaste nio månaderna. Om någon hade frågat mig om jag hade gjort om det hade mitt svar varit utan tvekan ett stort JA! Mitt år här är inget jag ångrar och om du som läser funderar på att dra dig ut på en liknande resa vill jag ge dig en sista uppmaning: gör det! Ge dig ut och själv upplev hur det är att leva ett helt
nytt liv sammanfogat i ett enda år.
– Victor, volontär på projektet ”Volunteer preparing youth for leadership” i Paraguay 2021-2022