Vem är du?
Jag är en global medborgare med ursprung i Uppland, men som uppehållit mig i Norrköping under mina tre barns uppväxt. Jag var utbytesstudent i USA genom AFS på 1980-talet och var med om att starta AFS Sigtuna (kort epok!) när jag kom tillbaka. Har varit värdsyskon som ung och värdförälder i tre omgångar sedan 2014. Min familj har haft ett stort engagemang i CISV och först under senare år återknutit kontakten med AFS.

Vad är din roll/roller i AFS?
Just nu är jag volontär för det lokala nätverk i Östergötland. De senaste 2-3 åren ansvarat för rekrytering av värdfamiljer. Jag har också varit kontaktperson till en utbytesstudent som hört till vårt område. Den allra roligaste rollen tycker jag har varit den som värdförälder, då det inneburit erfarenheter som vi kunnat dela som familj.

Varför är du volontär i AFS?
Det helt avgörande är önskan att ge vidare det som andra människor gav mig under mitt eget utbytesår. För mig stämmer verkligen påståendet att utbytesåret gett mig en livslång upplevelse av personlig utveckling! Jag ser också att vi behöver fortsätta att arbeta för en fredligare värld och tycker att sättet AFS gör det på verkligen är roligt!

Berätta om en rolig anekdot relaterad till ditt volontärande!
Hmm… Den som dyker upp spontant knyter an till årstiden. Vår dåvarande utbytesstudent från USA skulle baka pumpkin pie till Halloween. Hon ville inte bara bjuda närmaste familjen på paj, utan även ta med sig paj till sina klasskamrater. När vi inte lyckades hitta konserverad pumpapuré på burk blev projektet lite mer omfattande. Vi köpte butternutpumpa som hon med stort tålamod skalade, tärnade och bakade i ugnen på flera plåtar. Efter det inledande steget unnade hon sig en paus framför tv:n tillsammans med familjen. När vi senare återvände till köket fann vi att omkring en fjärdedel av pumpatärningarna på köksön hade försvunnit. Första misstanken föll på hennes ständigt hungriga värdbror som inte suttit med vid tv:n, men han förnekade brott. Vi hade då bara en misstänkt kvar och det var vår drygt ett år gamla hundvalp. Och mycket riktigt, när jag tog ut honom på promenad morgonen därpå skingrades alla tvivel kring vem pumpatjuven var… Till hans försvar kan tilläggas att den orörda pumpan framgångsrikt kunde omvandlades till puré och att vi kunde njuta av pumpapaj ända fram till jul.