”Jag försöker alltid få in den lilla människans kamp i varje reportage”

Intervju med Elin Jönsson, AFS-utbytesstudent i Sovjetunionen 1991-1992, korrespondent på SVT och nominerad till Årets Journalist i Europa 2022.

Elin Jönsson var en av de första – och sista – att åka som utbytesstudent med AFS till Sovjetunionen 1991-1992, samma år som Augustikuppen destabiliserade regionen och blev en del av Sovjetunionens fall. Elin upplevde förändringarna som unionen genomgick från första parkett när hon bodde hos en värdfamilj i Moskva, och det har varit avgörande för hennes val av karriär. Elin är idag korrespondent på SVT och rapporterar sedan en tid tillbaka från kriget i Ukraina. I bagaget har hon bland annat med sig flera år som SVT:s korrespondent i Ryssland (2011-2017).

Vill du berätta om när du var utbytesstudent? Jag läste ryska på gymnasiet och fick erbjudande om att åka med första gruppen av AFS-utbytesstudenter till Sovjet. Jag var väldigt nyfiken på Östeuropa men mina föräldrar tyckte väl egentligen att jag skulle åka någon annanstans, kanske Latinamerika. Ett tag var jag därför inne på att åka till Ecuador.  Men nyfikenheten på hur det var inne i Sovjet tog över, det höll på att öppnas upp men var fortfarande ganska stängt. Jag ville se hur människor levde. Vi kom dit i juli 1991, och Augustikuppen som blev inledningen till Sovjetunionens fall skedde i augusti, två veckor senare, så vi hamnade verkligen mitt i händelsernas centrum.

Vad hände med er då? Jag och en till utbytesstudent var placerade i Moskva, men alla andra var utspridda över hela Sovjet (Ukraina, södra Ryssland, Georgien med mera). Vi i Moskva blev utskickade på ett pionjärläger utanför staden under militärkuppen. Stridsvagnar kom in i staden och ingen visste vad som skulle hända. Familjen skickade i väg oss ut på landet tills kuppen var över. När vi kom tillbaka efteråt var Moskva förändrat.

Oj! Hade detta hänt idag så hade ni sannolikt inte fått stanna kvar i landet. Nej, för det var ju verkligen kaos. Det var politiskt kaos och materiellt kaos. Det fanns väldigt lite mat, det var långa köer till affärer och tomt på hyllorna. Sen bröts kontakten, det fanns ju inga mobiltelefoner eller internet på den tiden, så då bröts kontakten mellan AFS Sverige och AFS Sovjetunionen. Jag har brev hemma från AFS där de har skrivit till min mamma att “vi försöker få kontakt, vi hoppas få kontakt före jul.” Det var ju väldigt oroligt för mina föräldrar, och det måste ha varit jättesvårt för AFS hemma i Sverige att hantera det. Men vi som var där ville vara kvar och vi älskade ju att bo där.

Bodde du med samma värdfamilj hela året? Nej jag bytte faktiskt familj, familjen jag bodde hos först jobbade för säkerhetstjänsten KGB, vem som helst fick inte ta emot en utlänning eller skicka i väg sina barn till utlandet. Jag fick inte en jättebra relation med min familj. Vi hittade en annan familj som jag lyckades få tillstånd att flytta till. Min nya värdfamilj hade det väldigt tufft materiellt. Jag fick mat från skolan och från EG (dagens EU). Familjen var väldigt mysig och framför allt mamman och barnen och jag är väldigt nära. Vi har fortfarande kontakt än idag. Vi skriver mycket och om jag är i Ryssland så träffar jag dem.

Hur påverkade detta ditt liv och ditt val av yrke? Det året kom att förändra hela mitt liv, för det jag fick vara med om var ju otroligt omskakande och en otrolig upplevelse. Det kom att påverka mitt yrkesliv, att jag ville jobba med Ryssland och att jag ville berätta. Min mamma skickade hela tiden nyhetsartiklar från svenska nyheter när jag var där, och ibland kom de fram. Men jag tyckte inte att artiklarna riktigt stämde med det jag upplevde på plats, eller inte visade på hela sanningen. Så jag började själv skriva till svenska tidningar och klaga på deras rapporteringar under utbytesåret. Och då ville de att jag skulle skriva själv, men det fick jag inte reda på förrän att jag kom hem igen… Men det fick mig i alla fall att vilja bli journalist. Jag tyckte att mediernas rapportering var så enkelspårig och jag ville visa det Ryssland som jag upplevde och levde i. Det känns fortfarande som att detta är min mission, jag vill berätta om människorna under mina bevakningar. Jag försöker alltid få in den lilla människans kamp i varje reportage.

Hur har den senaste tidens händelser med Rysslands krig i Ukraina påverkat dig? Det är en stor sorg, en personlig tragedi också utöver att det är en tragedi i stort. Många av mina vänner har fått fly från Ryssland men jag har också fått bryta med vissa som varit positiva till kriget. Jag kan inte heller resa till Ryssland längre, jag blir inte insläppt. Jag har alltid drivits av att jag vill bo där men nu vill jag för första gången inte det längre. Det känns väldigt konstigt och det är en sorg. Nu håller jag på att lära mig ukrainska och jag har varit mycket i Ukraina och rapporterat.

I AFS talar vi mycket om ’globalt medborgarskap’ idag, att vi rustar människor att lära sig navigera i mellanmänskliga och interkulturella frågor utan att tolka eller döma. Att vara öppen från tankesätt som skiljer sig från sitt eget, att kunna känna för andra människor och acceptera olika typer av människor. Vad tänker du om detta idag? Det känner jag absolut igen. Det jag har tagit med mig i livet från mitt utbytesår är att jag inte identifierar mig helt som svensk. Så mycket av det man delar med andra människor har inte med ens etniska bakgrund att göra! Man träffar människor som man har mycket gemensamt med som inte alls har samma kultur, men man träffar också människor som man inte alls tycker om. Det är inte etniciteten som avgör hur man kommer överens utan det har snarare med ens värderingar att göra.

Jag lärde mig också att det är viktigt att stå för det man tycker är rätt och fel, och att våga lita på sin mänskliga kompass samtidigt som man ibland skjuter undan sin kulturella kompass. Att våga lita på att ens moraliska och mänskliga kompass funkar i alla länder.

Jag lärde mig också i Ryssland att man kan tycka väldigt olika, och att det är okej. I Sverige är vi så noga med att ha konsensus och vara överens om allt, men med mina ryska vänner var vi ofta varit väldigt oense om saker. Det var varit mycket diskussioner, det är inte någon fara utan man kan faktiskt tycka olika! Jag lärde mig att inte vara konflikträdd.

Stort tack Elin för att du tog dig tid att tala med oss på AFS! Det har varit fantastiskt att höra dig berätta om dina upplevelser och om ditt arbetsliv idag. 

 

Elin Jönsson

 

Reportage om Elin:

Jag var där: ”Fick uppleva Sovjets kollaps från första parkett.”

SVT Nyheter: ”Bodde i en familj som stod nära säkerhetstjänsten KGB.”

Dokumentärer producerade av Elin:

Tåget mellan liv och död, 2022

Putins gisslan, 2022

För att frihet kostar, 2019

Jamalas kamp, 2017